förevigt mitt alldeles egna.

Vadå den sidan av mig? Det finns alltid där, förklätt i ett tyst leende. Och jag kan inte svara på frågan, men det känns bäst såhär, även om jag inte kan förklara det.

Under jackans fluffiga luva är snöflingorna mest fina att titta på. Jag tror att kylan börjar ta ut sin rätt.

Det kanske gjorde mig exalterad eftersom det är förbjudet. Nu sitter tankarna fast, post it-lappar på hela hjärnbarken. Förr eller senare sa du. Skulle behöva vända på ett par glas först.