förevigt mitt alldeles egna.

Det är mina egna fällor jag gillrar, och faller i. Den hjälp jag vet att jag skulle få ropar jag inte efter. Jag vill inte veta, jag vill inte höra. Jag vill ligga sprattlandes på rygg med vidöppna ögon som stirrar upp i den svarta natthimlen. Jag vill vara oskyldig.
Ni säger alla att det händer den bästa. Men det händer inte, det skapas. Och jag vill inte ut, jag vill in.