förevigt mitt alldeles egna.

Är det något slags "living the dream" nu eller? Som om jag hade brytt mig. Ingenting spelar ändå någon roll längre.

Var iväg och tränade core. Gjorde spanska läxan. Gjorde eneglska läxan. Packade väskan inför imorn. Ska städa efter middagen. Dammsuga och så. Någon som har några förslag på vad man kan göra sedan? De är välkommna i så fall. En av mina gigantiska brännblåsor sprack idag. Så jääääävla ont det gjorde. Kanske symboliserar mig? Töntpoetiskt sagt. Tänkt. Bara snack allt ändå. Så meningslöst att ingen orkar läsa. Men det känns bra bättre och det är ju det som är viktigast.

Vad gör man när man saknar någon så att det känns som om allt bara ska gå i bitar? Saknar så sjukt mycket och det har knappt gått tre dagar. Just nu känns det omöjligt. När saknaden inte längre är ömsesidig. När den inte längre förmedlas i form av sms och ändlösa telefonsamtal. När saknaden är menad. När det är med flit. När namnet är raderat från den där snabb smslistan man har i sony ericsson mobiler. Bara för att just stå emot att skicka det där smset om kvällarna. För att det ska bli lite svårare att göra det. För att hinna tänka lite extra. Men vad skulle det spela för roll egentligen. Allt är ju så jävla uppenbart ändå. Jag vill inget hellre, jag vill inget annat. Jag hade en roligt kväll ikväll. Absolut. Men inget av det jag gjort ikväll eller kommer att göra den kommande veckan kan någonsin kompensera det enorma hålet du lämnade. Där det förut fanns trygghet, en sådan underbar trygghet som jag omöjligt kan ha uppskattat ordentligt. Och nu är allt det där bara helt borta. På två sekunder. Och jag vet att tårar inte hjälper. Ingenting blir bättre för att man gråter, det kanske känns lite bättre. Men inget ändras ändå, kan någon då svara mig varför mina kinder om igen täcks av tårar? Jag förstår inte varför jag skriver såhär. Låter som jag typ vill ta mitt liv eller något. Det är absolut inte så det är. Vet bara inte vad jag ska göra med mig själv. Måste bara få allt ur mig. Det här suger.

Så sjukt rastlös. Det kryper i fingrarna. I benen. Magen kurrar. Borde äta. Måste göra något. Bara någotnågotnågot. Måste ha något att göra. Har städat mitt rum, tränat, till och med ägnat onödigt mycket tid åt farmville. Genialiska jag har glömt matteboken i skolan, såklart. Skulle vara ett perfekt sätt att sysselsätta mig på nu. Men nej. Nu får jag komma på något annat. Måste ut ikväll. Något måste hända. Något roligt måste hända. Något att minnas. Något att tänka på sedan. Sedan när det behövs. Och jag vet inte ens vad jag skriver nu. Bara svamlar. Kommer nog bli en hel del sådant. Ingen kan ändå lösenordet så vad spelar det för roll. Eller nu kan miranda det. Josefin-josefin. Världens lättaste. Nu avslöjde jag det. Ingen som inte kan det kan ändå läsa. HAHA. Onödigt att reta någon som inte vet om det. Sjukt onödigt. Men man måste ju fylla ut med något. Måste sysselsätta fingrarna med något. Igår såg vi Hannah montana. Hahahah, sanna garvade så hon höll på att kissa på sig! Och så dansade vi. Vi dansade till världens högsta musik. Vi tänkte; Det här är inte normalt. Vi är inte normala. Men det var ju SÅ JÄVLA KUL. Så skönt att bara vara. Bara vara till musiken. Bara vara sig själv tillsammans med de höga tonerna och bara DANSA.

Sky- featuring Ingrid Michaelson med Joshua Radin. Om det ändå vore så väl.

och vad gör man nu? Borde inte skriva egentligen. Alldeles för många för fel för allt dåligt i hela världen kommer läsa. Och det kommer göra det värre säkert. Missuppfattning och sånt. Men jag måste bara skriva. Måste måste måste måste måste. HUr får man annars ut allt ur huvudet? Kunde i och för sig tagit en lapp och slängt den efteråt men datorn går fort. Jag vet att jag gör fel nu. Men det finns annat som är så jävla mycket mer fel. VAD FAN SKA JAG GÖRA NU? Vad händer nu? Alltså. Ingen som helst aning om vad jag ska göra nu, överhuvudtaget. Och hur säger man det? Hur beter man sig? HUR SLUTAR MAN MÅ DÅLIGT? fan vad jag inte borde skriva det här. fanfanfanfanfanfanfan. Alla förstår så småningom och jag kommer ju inte dö . I så fall möjligtvis av uttorkning. Varför är väl inte så svårt att gissa.  Inte alls svårt. Är jag hungrig eller mätt? Mest illamående. Så jävla svårt att förstå. Tur att jag har matteprov. Jag älskar koncentrationen. När man bara koncentrerar sig på att förstå den där sjukt svåra ekvationen. När inga tankar tränger igenom. Och därför inga tårar. Undra om jag trycker publicera kommer bli så fel. Men jag måste eller nej. men jag vill fast ändå inte, aldrig att jag vill. FAN VAD JAG INTE VET NÅGONTING. En vecka? En månad? Tre dagar? Hur ska jag veta? Ska jag bara sitta här eller? Tills kinderna bara kliar av alla tårar som rinner. Ingen borde läsa.  Ingen läser ändå. Utom den som absolut är ämnad att inte göra det. Inga kommentarer tack. Tänk inte på det . Låt mig bara skriva. Skriva tills det känns bättre, om det någonsin händer. Klart det händer. Vad har jag gjort? Varför varför varför varför varför??????? Gud vad det här kommer vara delete:at sen. Eller inte. JAG VET FAN INTE. Vet absolut ingenting. Utom att jag ska duscha nu. Nu ska jag duscha. Och jag vet att 1+1 är 2 det är alltid så det ändras aldrig. Därför är matematik så underbart. Så förutsägbart om man bara kan reglerna. Har nog aldrig skrivit så här långt innan. Kanske borde äta något? Nej gud jag måste verkligen gå nu. Imorn kommer jag ångra det här. Men man ångrar alltid allting imorn så nu stänger jag av hjärnan i några sekunder och. Faktiskt. Så trycker jag publicera. Även om det här inte made no sense at all.