förevigt mitt alldeles egna.

Hi my name is Bob and I work at my job.. Vad mer finns det att säga?

Jag tog en springtur i försök att reda ut trasslet i mitt huvud. Vid det här laget borde jag väl ha insett att hur snabbt jag än springer kommer du alltid i fatt, vältränade jävel. Trasslet är forfarande kvar. Att fokusera på matematiken var ett skämt, att trycka in tolv spanska verb i alla dess former och betydelser lika så. Men jag försökte, vad mer kan man göra? Jag skrattade åt mitt horoskop i veckorevyn. Rent ut skrattade. Det var skrattretande. Naglarna är röda men det är också det enda som andas jul här hemma. En julstjärna i fönstret kombinerad med lukten av damm och målarfärg. Jag är så överfull att jag får känslan av ihålighet.

Sitter här som paralyserad. Mängder av saker att göra pressar innanför pannbenet. Pushar, trycker, jag är väl medveten om dem. För medveten. Ändå sitter jag bara här, jag sitter här och ritar med fingrarna i dammet som samlats på mitt tangentbord. Dammet som samlats där för att jag är som paralyserad. Fingrarna formar bokstäver, ord, mönster. Jag bara sitter här medan allt lägger sig på rad bakom mig. Det flockas, knuffas. Som på ett rullband när man handlar mycket mat. Först ligger allt fint och prydligt, sen kommer det bara mer och mer i en hastighet som gör att man inte hinner få ner varorna i kassen fören det kommer nya. Precis så känns det. Fast i mitt huvud. Skillnaden är att jag inte ens försöker göra något åt det. Kanske borde plocka upp julkänslan i min enorma hög med varor, det är trots allt första advent. Sjunde december, säger det dig något?

Skillnaden är att tjejer vet när de ska svälja sin stoltet, att de inser sina misstag, och går därför oftare ur striden med segern i behåll.

I never wanna say goodbye, cause I never wanna see you cry nanananananana and I swear it all over again...
Westlife? Har haft precis den meningen i huvudet sedan klockan två minuter över tre. Kanske borde lyssna på den för att få den hur huvudet men spotify envisas med att inte fungera. Åt på Platini idag. Har fortfarande inte funderat ut om det uttalas PlAtini eller PlattInI. Ännu ett uppdrag att utföra. Jag har två år en vårtermin och tre veckor på mig, brådska? Nae. Vi ska måla om i vardagsrummet, äggskalsvitt. Hur förklarar man en färg? Hur skulle du förklara röd? Kanske som varm? Stark? Tänker man på röd då. Om någon säger varm och stark. Varm och stark. Det får mig att tänka på en indisk maträtt, typ. Jag har fått skolkatalogen.

Det är nästan bättre att bli sparkad när man redan ligger ner än att lyckas resa sig upp för att sedan få sitt nya ombyte lika nerskitat.

Blickar som blundar. Händer som hälsar. Nej alltså det här går inte. Jag är inte på skrivar humör, alls. Fick inspirationen från min svenska lärares "tårar i tårtan". Det kallades något på grekiska, en term inom retoriken, kanske borde ha lyssnat bättre. Det ser ut som min lillfingernagel har blackheads. Egentligen är det bara bubblor i nagellacket, jag ska göra om det när jag orkar. Om jag orkar. Mirandas spotify spellista. Jag har inte orkat göra mig en ny trots att jag funderat på det. Det är jobbigt att bara wannabe. En låt med gorillaz. En gammal låt som jag inte hört sedan jag inte kunde engelska. Kan fortfarande inte höra vad de säger gotthekoo gotekoshouzaaa. Borde kolla upp det där innan jag hamnar på sverigesmestfelhördalåttexter.se. Matematiken är egentligen ett måste. Men min lärare gör mig förbannat omotiverad. Åt helvete, det är dig det är fel på, inte mig! Säg det till dom som.. Alla kan bada topless.

Vad var det du ville? Hur kan alla ha så fint hår hela dagen? Mitt blir som ett enda virrvarrsrufs av ostyriga lockar. Fokuset är inte återfått men tänkte tagga till och sen köra gärnet efter middagen. Vem är med mig? Allt är värt ett försök. Jag är otroligt nyfiken av mig, det bara är så. En manikyr skulle inte sitta fel just nu, en sak mindre att bry sig om. Mattesidorna förökar sig som råttor, usch jag hatar råttor. Den här gången vet jag inte. Inkorgen, ett nytt meddelande, biologiprov 4/12. Hoppar högre än vad jag gjorde på bodyattacken igår. Om du ska titta på film, titta inte på foxes. Man ska väl göra någon nytta här i världen. Om jag bara visste vad det var.

Sitter här och läser bloggar. Inlägg om brustna hjärtan. Vänners brustna hjärtan. När jag gör det inser jag att jag faktiskt har kommit någonstans, inte långt. Men sisådär 2.5 centimeter. Det går framåt. Jag lovar er. Det är svårt, man gråter som aldrig förut, det känns verkligen som att det inte går längre, man förstår ingenting, är jätteförvirrad, blir arg, ångrar sig, gör dumma saker. Tro mig, jag är exempel på de flesta. Jag har skrivit oändliga blogginlägg, jag har gråtit mig till sömns, jag har varit så arg att det inte går att beskriva, jag har kallat honom idiot, jag har ångrat att jag slösat min tid på en idiot och jag har ångrat allt elakt jag någonsin sagt honom. Ni är på dag 3. Jag är på kanske 34? Jag känner igen mig i allt. Vartenda ord ni skriver. Det kommer troligen vara det svåraste jag någonsin gjort, hittills. Man har bra dagar och man har dåliga. Ibland så går inget och trots att man har genomgång på mattelektionen bränner tårarna bakom ögonlocken. Sen har man de dagar som är bra. De dagar då man känner att man faktiskt kan klara det här. Att det går. Det är verkligen en berg och dalbana. Men man lär sig av det och det har jag förstått först nu. Tror jag skriver det här för att hennes situation nästan är identisk med min och jag är villig att göra allt för att ni ska lyckas bättre än oss.

 

Söndagar var guds misstag. Den där överblivna lilla lerklumpen eller något. Är inte så bra på det där. Söndagar är i alla fall misstag. Dagen då man gör misstag. Faller tillbaka i gamla och farliga vanor. Dagen då man kommer ihåg gårdagens misstag. Dagen då man inser att man inte kommer åtgärda ett enda skit av sitt tillsynes perfekta liv. Även det är ett misstag. Att bara låta en dag gå till spillo. Vi alla gör det, jag förstår inte varför vi gör det just på söndagar. Kanske för att måndagen är en nystart och då vill man känna sig ren och försöker därför patetiskt rätta till sina misstag men kletar bara ner sig mer i smeten. Kanske för att hela dagen har ett stort däckmode över sig så att man tänker alldeles för mycket. Min söndagsångest är för enorm för att motstå misstagen och jag är redan så nerkletad att inget spelar någon roll längre. Men nästa söndag, nästa söndag ska jag rycka upp mig. Pfff, vem försöker jag lura?

Idag är det Melissa Horn som spelas ur högtalarna. Jag mår skit. Hur man än vrider och vänder på det så mår jag skit. I varje liten riktning så mår jag skit. Men jag orkar inte bry mig om det. Nej det gör jag faktiskt inte. Men vi måste prata och det är inte en fråga.

Medan jag väntar på att nagellacket ska torka kan jag ju blogga lite. Som för att utmana ödet lite extra. Armen mår bättre nu än vad den gjorde igårkväll. Om den håller för bowling återstår att se, nu har jag åtminstone en ursäkt. Som om det skulle behövas, men ändå.
Två tröjor inkasserades under mitt staden besök. Kläder är najs. Asnajs. Man kan skriva Nice och så kan man skriva najs. Men man kan inte skriva asnice för det ser helt fel ut. WHATEVAH. Sitter och lyssnar på sheena is a punk rocker och Markus krunegård. Är antagligen alldeles för overdressed. Kristian sa något om, ta på dig det du skulle tagit på dig en vanlig lördagskväll. En vanlig lördagskväll? Vad fan är det? Igår hade jag mjukisbyxor och ibland har man klänning och högklackat. Vad är en fucking vanlig lördagkväll för något? Även om jag är overdressed så är jag nu efter många omständiga klädbyten som blev ännu jobbigare men en ond arm så är jag nu nöjd. Svart, vit, silvrig och nöjd. Så med ett sidenband i håret ska jag nu fira en av mina alla överunderbara vänner. We'll be rockin' the suburbs.

Min mattelärare kom ingåendes i klassrummet idag, baklänges. Han hade ju tagit influensasprutan. Humor på högsta nivå? May so be. Jag skrattade. Jag tog även sprutan. Armen gör lite ont men annars så kan jag fortfarande gå ordentligt och prata normalt. Hoppas på att slippa febern, huvudvärken och illamåendet. Vi får väl se hur lyckosam jag är på den punkten. Mys ikväll, tagg imorn. ATJO. Var kom denna plötsliga förkylning ifrån?

Skriver enbart för att jag har tråkigt så om du söker ett inlägg med mening sluta läs nu. Har varit hemma alldeles för länge. Alldeles för länge utan riktigt socialt umgänge. För nej, min familj duger inte. Imorgon ska jag till den älskade (?) skolan. Svinvaccin står på schemat vid halv tio tiden. Hoppas nu bara att jag inte blir sjuk av den också för då kan jag ju lika gärna gå i ide för att aldrig vakna igen eller något. För övrigt så är jag jättetäppt i min högra näsborre. Observera högra. För den andra är helt genomfrisk. Naturen är konstig ibland. Snart är det Glee. Tittade på förra avsnittet med hjälp av www.yidio.com och även fast det är pinsamt så erkänner jag. Det ger mig rysningar. Musik är överdrivet otroligt härligt. När man sjunger och allting bara låter sådär perfekt bra och det gör en jätteglad och alldeles lycklig inuti. Älskade känsla. Råder alla att försöka få uppleva den någon gång under sin livstid. För den känslan tillhör en av mina många bland det bästa som finns.

SHOPPINGHUMÖR! Håll tummarna för att jag inte är 1 av 10.

Och happy är precis vad jag är! SÅ IN I HELVETES JÄVLA GLAD ÄR JAG!
Kiss - LP Version

Vaknade upp med en härlig känsla imorse. En känsla av att må bättre än jag gjorde när jag somnade. En till 100% utvilad känsla. Det var längesedan det hände, för längesedan. Nu när  jag skrev det där kom jag på en sak jag funderar över ibland när jag skriver. Heter det längesedan, längesen, länge sen eller länge  sedan? Vad det än heter så mår jag mycket bättre idag och tror bestämt att jag ska pallra mig iväg till skolan redan imorgon. Febern och huvudvärken är borta, lite halsont kvar men det är sådant man får leva med. Mirandas nya spellista This is it har underhållit mig idag. Samt på andra sidan häcken och high school musical. Ansträngande? Jag har faktiskt skrivit klart min engelska också.

And the sun will come on thru,
It's gonna shine for you
'Cause I adore you

Wantonewantonewantone!

Sjuk. Sjukt ont i huvudet. Nästan sjukt ont i halsen och av någon konstig anledning sjukt ont i mitt högra lår/rumpan.. Gjorde kanske illa mig igår när vi studsade runt på alla mattor och mjuka kuddar. We'll never know. Hoppas det går över bara. Mitt största bekymmer just nu är att jag måste göra klart ett arbete. Ett arbete i Indesign. I Indesign som är ett program jag inte har hemma. Så, tyvärr, så kan jag inte göra klart det! Fucking elakt att man arbetar med program som normala människor inte har hemma. Jag kan väl inte hjälpa att hela Sverige drabbas av influensaepedemi? Skit också. Borde inte gå till skolan imorgon, vill inte det heller. Men jag måste ju, annars får jag inget betyg(?) Fett drygt. Pappa kanske kan fixa något. Han brukar kunna det. Sorgligt att min sista utväg blir min pappa. Men så kan det vara. En jävla massa engelska måste jag göra också. VILL BLI FRISK NU! Tack.

En van med ansträngd kram. Blickar som möts. Jag ler, ja på utsidan ler jag. Om jag var genomskinlig skulle du se att jag gråter. Gråter av glädje över att ha dig nära men lika mycket av sorg för jag vet att du snart kommer glida genom mina fingrar igen. Och jag vet, jag vet, att jag aldrig mer kommer ha dig som jag hade dig förut.

Influensa? Svininfluensa? Mår inte speciellt bra någonstans idag. Det suger ju håååååårt. Och jag som ville träna mitt älskade bodyattack-pass med mina älskade små vänner. Men NÄHÄ. Bönar och ber för ett högt matteprovsbetyg. Det  var väl allt jag hade att säga. Utom möjligtvis att ni borde vara avundsjuka. Imorgon börjar jag kvart över 1.

Miranda fick mig att tänka på en sak. Hon frågade en fråga. Inte den här frågan men en liknande, vi kan säga att hon frågade; Vet du vem Alex i sm1c är? Just på hennes fråga svarade jag nej, men jag vet att jag precis lika många gånger svarat ja. Med det här inlägget har jag faktiskt, tro det eller ej, en poäng. Det finns så många människor som jag vet vilka de är. Jag kan både deras för, efternamn och skola. Människor jag vet om som inte har en aning om att jag existerar. Det får mig att låta som en stor stalker, så är inte fallet, inte om du frågar mig. Har bara kompisar som pratar om sina kompisar och umgås med andra människor som känner den som känner den. Sen underlättar facebook det hela. Men det är en ganska läskig värld egentligen. Det kanske är någon vilsen etta på Norra real som vet både mitt för, efternamn och vilken skola jag går på. Jag tvivlar starkt på det. Men man kan ju aldrig veta säkert.

Klickade mig in på Kissies blogg för några dagar sedan och fick se det här; http://www.kissies.se/?p=542 Min första tanke var, fan vad hon driver. För nej, jag tror inte att den där tjejen spyr efter att hon har ätit. Jag tror inte heller att hon hatar feta människor och allt det där andra hemska som hon skriver. Hon driver, jag är övertygad. Hyfsat smart måste hon vara också, även om hon ses som en stor idiot av 70% av sina läsare så äger hon en av Sveriges mest framgångsrika bloggar. För det måste man ju ha lite hjärna, eller? Det som gör att jag tillhör de där 70% är att alla inte förstår att hon driver och därmed åker mångas självförtroende i botten. Små tolvåringar som har Kissie som sin största idol. Det är hemskt. Det är sorgligt. Men de vet väl inte bättre. Jag väljer ändå att hålla fast vid min teori om att hon i de flesta av sina inlägg är totalt oseriös. Om bara de där småtjejerna kunde förstå det, för det är pinsamt. De som har Kissie som sin största förebild är typ som dom som älskar Magnus Ugglas Kung i baren för att låten är the story of their life.

Kristian kallade det något. Men jag har glömt det nu. De där små helt överonödiga sakerna som man stör sig på. Alla har något. Jag har många, de varierar från dag till dag. Just nu har jag en riktigt jävla bra en. För alla oss som är för snåla för att köpa spotify premium, och nej, nu menar jag inte Basshunter reklamen även om den kan förstöra mitt humör. Inte heller de där "Hej, förlåt att jag stör.." MENFÖRINIHELVETELÅTBLIMEDDETDÅ. Nej det var inte det jag tänkte på. När man vill lyssna på låten längst ner på sin spellista och därför scrollar ner och ska precis trycka så fälls en reklamruta upp. Självklart trycker man på den istället och får inte alls höra det man vill lyssna på. Är det något spotify gör med flit eller har jag bara extrem otur? I'll never know.

---

Att rycka upp sig själv. Ta sig i kragen. Skärp dig! Jag har inget skärp..
Helgen börjar lika fort som den snart är slut. Lördag, klockan är 12.37. Ja, vad har jag åstadkommit idag? Resten av dagen ska ägnas åt hederligt matematikplugg. Kvällen också? Vi får väl se. En fågel viskade något om skridskor.
Igår såg jag Trubbel i paradiset. Tyckte faktiskt att den var riktigt bra. Den var ovanligt oförutsägbar och variationen mellan allvar och skämt gjorde att jag inte hade en aning om när filmen började lida mot sitt slut. Det börjar bli dags att krypa ur velourmorgonrocken och öppna matteboken. Usch.

Nananananananaaa....
Ibland kan man ju bara inte låta bli att bli lite kär i SL. Det är extra svårt de dagar det tar en timme och 15 minuter att ta sig hem. Okoncentrationen har svävat över mig hela dagen och har inte fått något gjort alls, därför tänkte jag plugg-tagga (Usch hemskt ord!) lite nu. Äggklocksmetoden fungerar faktiskt, även om den känns väldigt töntig. Har blivit levererad två betyg idag. Båda VG, ett med minus och ett med plus i kanten. Bryr jag mig för lite? Kanske. Bryr jag mig om att jag bryr mig för lite? Nej.
Brände massor av kemikalier över gaslåga idag. Jag intresserades dock mest av det lilla pysande ljudet som uppstod när man stoppade ner den nybrända metalltråden i vatten. Pfschhh.
Sophia introducerade mig för Shout out louds igår på datorkunskapslektionen eller jag hade hört låtarna innan och ja, jag vet att de är gamla! Men som Fredrik så trevligt beskrev det är jag en top 40 människa när det gäller musik. Lyssnar på de populäraste låtarna från i princip alla artister och musikstilar. Extrem tråkigt alltså. SO, my point.. Öh. Tonight I have to leave it spelas flitigt i högtalarna. Nananananananaaaaaa....

Utom möjligtvis fetma. Fast det skiter jag fullständigt i. Kan förmedla den stora och mycket glada nyheten att jag har haft ont i huvudet sedan klockan slog ungefär två. En hel eftermiddag full av datorkunskap. Powerpoints och excelövningar i ett syrefattigt rum till klockan fem gjorde det inte precis bättre. Motstridig som jag är har jag inte tagit någon huvudvärkstablett. Kanske har min lever i åtanke eller så är jag bara självdestruktiv(?) När jag äntligen var framme i Mälarhöjden möttes jag av två bekanta ansikten. Två bekanta ansikten på fel plats. Två packade bekanta ansikten på fel plats. Nämligen två killar från min klass. Alla tillfälligheter har sina förklaringar och så hade även denna. För nu är det bevisat, det går att festa på en skoldag.

Så fel man kan ha. Sanna kom före oss båda. Jag kom prick i tid och det gjorde Malin med!
Nu är jag helt slut i de flesta kroppsdelar jag kan komma på. Tänkte dock inte efter så noga. Något som jag annars brukar vara riktigt bra på är att tänka. Så idag när jag cyklade till träningen tänkte jag på hur otroligt tråkigt det är att ta sig någonstans. Transportera sig. Förflytta sig. Det är roligt att träna men otroligt tråkigt att cykla dit, skolan är helt okej förutom att det nu tar minst en halvtimme att ta sig dit och tillbaka. Det är superroligt att umgås med vänner men hur kul är det att gå hem till dem? Inte så speciellt roligt alls skulle jag vilja säga. Till råga på allt är det jättemycket tid som går åt! Tänk alla de där 5 minutrarna det tagit dig att gå till en kompis de där sjuttiofemmiljarder gångerna? Alla de där 20 minutrarna det tagit att ta sig till och från stan. Alla de där 6 timmarna det tagit att bila upp till fjällen eller flyga till ett varmare land? Slår vad om att mer tid går åt till att förflytta sig än åt att sova. Och då sover man ändå 1/3 av sitt liv. Det var bara något jag tänkte på.

Förmedlade inget av min dag med den där musiken. Kommer antagligen inte göra det nu heller. Har konstaterat att jag fortfarande är lika dålig på pingis som jag var när jag gick i trean men jag har alltid varit något av en tittapåare så det har aldrig stört mig speciellt mycket. Däremot ska jag inte titta på nu, jag ska träna, bodyattack. Tränar hela kroppen och kordinationsförmågan på samma gång. Välbehövligt för min del. Att serva pingisbollen med vänster hand var en utmaning för min lilla hjärna. Sen var det ju måndagmorgon samtidigt som mitt bollsinne är det sämsta som skådats. Menmen, det finns annat jag är bra på. Som att komma i tid till exempel. Sanna, Malin & jag ska komma överrens om en tid. Malin och jag ska ses kvart över. Sanna kommer tjugo över. Jag kommer vara där 10 över. Malin 20 över och Sanna, perfekt då hon har sagt, 20 över. Talen i rubriken är kapitel, kapitel jag har matteprov på nästa vecka. FUCK FACEBOOK, jag försöker plugga.

Tålamod+Josefin= ett skämt. Kan aldrig göra något perfekt eftersom jag aldrig har tålamodet till det. Allting måste gå snabbt. Snabbare än snabbt. Nagellacket blir alltid lite tillmosat på minst en nagel, vem orkar vänta tills det har torkat? Sitter tillexempel just nu och låter fingrarna flyta över tangentbordet i hudratjugo med precis nymålade naglar. Om jag bara kunde väntat i två minuter så skulle rispan på vänstra tummen aldrig kommit till världen. Men nähädu. Kan inte ens vänta mer än fyra timmar mellan blogginläggen. Idag är det främst på grund av min enorma uttråkning men ändå. Om jag vill veta, vill jag veta nu. Inte sedan, inte imorgon, nu. Mitt i allt detta skynda-kaoset är jag en enorm tidspessimist. Det tar inte en kvart att gå 600 meter, nejdetvetjagväl. Men man kan ju aldrig komma för tidigt, eller? Något man kan göra är att skriva för långt.

Ibland så mår man bara jävligt bra. Igårkväll var ibland. Hela igår var ibland. I förrgår var också ibland. Första gången på riktigt länge som jag mår riktigt bra och bara att skriva det, att tillåta mig att skriva det, får mig att må ännu bättre. Sen när det går utför kan jag leva på att jag faktiskt har haft de där ibland-stunderna. Jag kan komma ihåg att det går, det går att må bra. Det går om man bara vill. Och jag vill, jag vill verkligen.
Anyway, internet hade valt att vara ur funktion hela gårdagen och det var ju sisådär roligt men uppenbarligen har jag överlevt den pärsen också.
I fredags infann jag mig i Sophias lägenhet på Söder med lite andra mysiga tjejor. Trevlig kväll med mycket snack och sneakpeak i Östra reals skolkatalog.
Ytterligare lite chill hos Malin med lite äldre men minst lika mysiga vänner. Prat, matlagning, spaning på Guds tre flickor och mer prat.
Idag är det fathersday. Okärleksfull dotter som jag är har jag inte förberett eller ens tänkt ut någonting. Uschusch!
Innan jag avslutar måste jag kora helgens bästa händelse. Och vinnaren är, den förtjusaaandeeee... VERONICA MAGGIO. Nejjagbaraskämta. Det var hur som helst på väg hem från Malin vid tolvtiden. Det var allt, over&out.

Den här låten ger mig Tove-spasmer.

Alldeles för längesedan sen jag tittade på centralskolan. Bara för det måste jag göra det nu. Fett eller bebis? Det är den stora frågan. Ikväll ska jag till Sophia och inkräkta hennes "oldfriendsfilmmyskväll" eller något i den stilen. Det ska bli nice. Skoldagen idag var precis som jag trodde. Utom Brascolunchen, den hamnade på 7-eleven istället. Annars flöt allt på, log hela vägen till skolan och var allmänt genomglad hela dagen. Gick med Sophia och köpte hästmedicin.. Heh, visste ni att man kunde köpa sådan på apoteket? Man lär sig något varje dag. Nu ska jag återgå till att skratta magen av mig åt centralskolan. Och förresten. Om ni verkligen vill grava. Stjäl sannas dator och titta på klippet med Sanna och Miranda, de tjejorna är ju bara för sköna!

Kvar tills jag börjar skolan. Fredagar som brukar likna tortyr blev idag det härligaste på hela veckan. Lite tandborstning och sen är jag ready to go! Matematik, (Lunch på Brasco med Sophia?), datorkunskap och engelska. Kan man chilla lite mindre? Vad kvällen har att bjuda på ligger fortfarande i dimma. Mitt mål idag är att le hela vägen till skolan. Bara för att det är så otroligt mysigt att få andra människor att le bara genom att se glad ut. Taha, konstiga fasoner jag har för mig. Men det är härligt, pröva :) Har även varje morgon den här veckan insett, ungefär vid Valla torg, att om man inte vill vara glad kommer man aldrig bli det. Även om morgonen verkligen suger så le. Jag ser alltid skitsur ut tills jag kommer på att det är totalt onödigt. Det ser mycket trevligare ut med en massa glada ansikten. So.. my point. Eller det fanns ingen poäng. Det fanns bara ett faktum. Idag ska jag le enda från min dörr tills att jag går in i D-huset. Och sen ska jag antagligen fortsätta. Genom hela mattelektionen, datorkunskapen och engelskan. Today's a happy day.

Fem anledningar, det var allt som behövdes. Något att tänka på nästa gång. Jappjappjapp. Nu ska jag sova. Trots att det är hela tolv timmar och en kvart tills att jag behöver infinna mig i skolan. Sovmorgon.

Skrik. Hoppa. Skratta. Dansa. Döda hjärnceller. Rufsa till håret. Vad helst du vill. Like a smallest bee packs a sting, like a pawn checkmates a king, we'll attack at the crack of dawn.

Förträffligt väder vi har idag. Mascaran envisas med att lägga sig som svarta ringar under ögonen. De få gånger som den inte känner ett väldigt stort behov av att bilda stora svarta klumpar på ögonfransarna. Ackack. Håret lockar sig också, i sådana där ostyriga lockar som det inte går att göra någonting av. Därför gjorde jag inte det heller. Därför satte  jag på min min allra finaste fleecetröja och gick runt och myste i den hela dagen. Man kunde i alla fall fånga de stora flingorna på tungan!
Idag har jag skrivit en väldans massa på mitt personporträtt och även lunchat med Sanna på coffehouse by george. Hälsosallad med Tsatziki, det var gott, men skulle inte kalla det tsatziki. Spanskalektionen bestod av skulle du helst se dina föräldrar ha sex, eller att dina föräldrar skulle se dig? Tja, vad väljer man? En överhoppad biologilektion gjorde min dag. Nu ska jag gå och förbättra mina magmuskler. Byebye ;)

Skulle kunna skriva en roman. Tusen jävla sidor och det skulle bara handla om en sak. Jag erkänner, jag skulle kunna skriva en bok om dig. Jag mår illa, verkligen illa. Säkert av andra orsaker men det enda jag känner för just nu är att spy. På riktigt. Det är inte ofta det händer mig. Fuel for life, jag kan känna när Hugo kommer in i klassrummet utan att vända mig om. En annan kille än den jag förväntat mig bara, jag hatar den lika mycket som jag älskar den. Och nej, jag borde inte skriva. Sötnoooos aka josefin fick mig bara att tänka, antar att det var det och mitt otroliga illamående. Orkar inte med det här mera, orkar varken skriva eller tänka på det. Har ett sms sparat i min inkorg som gör allting så självklart. Ska läsa det tills min hjärna förstår verkligenheten. Ja, så får det bli. Jag ler inte för att jag är lycklig, eller för att jag har kommit över dig, för det har jag inte, jag ler för att jag är så jävla trött på att gråta över dig.
Så in i helvete bra sagt.

Mensvärk och illamående. Min klass måste tro att jag är en stor tönt som inte pallar någonting. Gå hem på grund av mensvärk? Har aldrig funnits i min ordbok innan ska de veta, men det kändes verkligen som om jag skulle spy. Och de som känner mig vet mycket väl att jag är rädd för att kräkas. Lite udda, jag vet, de flesta är rädda för blod eller spindlar men varför vara som alla andra? Mår fortfarande inte speciellt bra, får hålla tummarna på att det går över.
Ställde hur som helst timern på 1.00.00. En timme alltså. En timmes plugg om dagen, just nu skulle jag behöva mer. Men idag har jag faktiskt jobbat mig fram hela sju sidor i matteboken och det var bara fem tal jag inte förstod. Alla på Mvg-nivå. Jag är faktiskt inte helt asdålig i matematik, även om någon har fått mig att tro det. Utom 12 sidor i mattetal så har jag ett personporträtt att skriva. Och, förstås, några superlätta spanska glosor. Livet rullar, fast jag mår så jävla illa.

Idag har det varit tisdag. Tisdagar på VGY= Flum. Men det är roligt, trodde dock att jag skulle vara ledig idag men blev fast med två timmars Soheil matematik och en eftermiddag från kvart över ett till fem full av biologi.
Försökte förgäves förstå det där med trigonometri som läraren envisades med att kalla trigometri. Ja, sådant stör jag mig på. Kan inte komma på något bättre att skriva än att jag börjar 8.15 imorgon och att det känns otroligt segt. Den tidiga morgonen ger mig förstås en håltimme på en och en halvtimme att bara ägna åt matteplugg. Satsar på att ligga på sida 149 i slutet av veckan. Nu är jag på sida 130. You go girl! Om min dator skulle vilja fungera ordentligt så har jag en önskan om att titta på gossip girl avsnittet jag missade i söndags. Får se om jag får viljan igenom. Imorgon blir det 10 centimetersklackarna. Nu fick jag ett nytt e-post meddelande från Stockholms filmfestival. Caresquare.

Choklad, kärlek eller träning? Alla tre tack. Att efter ett hårt träningspass mysa med pojkvännen och en chokladkaka framför tvn måste vara något av det bästa som finns. Men man kan ju inte få allt. Idag får jag nöja mig med två utav tre, kvällens kärlek får gå till grey's anatomy. www.yidio.com, check it out :)

För tillfället är allt bra. Man mår bättre när man vill det. Jag är bäst! Träningsdags.
Så jävla skön låt, erkänn att man inte kan låta bli att skaka på huvudet?

Internet är dåligt. Sjukt dåligt, det suger. När vädret är som det är nu och någon i huset lyfter telefonluren så försvinner det. Otroligt irriterande och faktiskt något som jag inte skulle kalla ett i-landsproblem eftersom jag sorgligt nog är sorgligt beroende av internet. Gårkvällen var riktigt rolig, jag behövde det. Det enda som saknades var ja.. Fråga Lovisa ;)